Gotländska ord som bodi, lumme och sork visar direkt att dialekten på Gotland skiljer sig från rikssvenskan. Gotländskan, även kallad gutniska eller gutamål, har sina rötter i forngutniskan – ett eget nordiskt språk som utvecklades parallellt med fornsvenskan. Dialekten är känd för sin sjungande melodi, sina diftonger och sitt rika ordförråd som ofta speglar Gotlands historia och kultur.
I den här artikeln går vi igenom vad som kännetecknar gotländskan, hur den skiljer sig från andra svenska dialekter och presenterar en längre lista med klassiska gotländska ord och uttryck.
Vad är gotländska?
Gotländska är ett samlingsnamn för de dialekter som talas på Gotland. Ofta används även begreppen gutniska och gutamål, men deras betydelse kan variera. Vissa menar att gutamål är det äldre språket, medan gotländskan är den mer moderna dialekten. Andra använder orden som synonymer.
Dialekten har sin grund i forngutniskan, ett språk som talades på ön från förhistorisk tid och långt in i medeltiden. Till skillnad från andra nordiska språk utvecklades forngutniskan på egen hand, vilket gör att den betraktas som ett särskilt folkmål i Norden. Den finns bevarad i äldre texter som Gutasagan och Gutalagen.
I dag talar de flesta gotlänningar en vardaglig variant av gotländska som är relativt lätt att förstå, men det finns socknar där äldre drag av gutamålet fortfarande lever kvar. Skillnaderna mellan olika delar av ön kan märkas i både uttal och ordförråd, vilket gör dialekten mångfacetterad och rik på variation.
Gotländska ord och uttryck
Dialekten på Gotland är känd för sitt unika ordförråd som både speglar öns kulturhistoria och vardagsliv. Många gotländska ord har sitt ursprung i forngutniskan och saknar direkta motsvarigheter i rikssvenskan. Andra ord är bekanta men har fått en lokal prägel i både uttal och betydelse.
Nedan följer en längre lista med klassiska gotländska ord och uttryck:
- Ainbuin – ensam, själv
- Astäuen – grannen
- Ben – fot
- Bodi – affär, butik, handelsbod
- Bjäbs – tjafs, smågnabb, gräl
- Dotar – dotter
- Dretväder – riktigt dåligt väder, busväder
- Fain – fin, bra, vacker
- Fäi – boskap, kreatur, djur
- Förläggarskaidi – soppslev
- Fååranype – ”kvart i fem-ragg”, sista minuten-flört
- Gaddn – tand, tuggtand
- Gajgel – något kladdigt, geggigt
- Gauk – gök
- Glida – åka iväg
- Gräink – gren, kvist
- Hate – klia
- Haule – tomrum, hålighet
- Jau – jag
- Jö – javisst, absolut
- Kaitlabb – vänsterhänt person
- Kellingg/Kellinge – gift kvinna, fru, maka
- Krasmajs – cornflakes
- Kroksnod – omväg, kringväg
- Kuse – häst
- Kyttvarpe – hamburgare
- Ladingg – vår
- Lamm – får
- Löigdalar – smilgropar
- Lumme – ficka
- Mave – mås
- Mäin – mycket, många
- Nåige – något, en sak
- Nättras/I nättres – natten som var, föregående natt
- Otendag – eftermiddagsfika, mellanmål
- Panghus – sommarstuga, torp
- Pinnsvein/Pinnsvin – igelkott
- Putte – sticka (något som sticker)
- Rabbis – vildkanin
- Raiduar – rejäl, ordentlig
- Rauk – stenformation av kalksten
- Sakran – förbaskat
- Skundra – skynda sig
- Släke – tång som sköljts upp på stranden
- Snöigg – smutsig, lortig
- Snupp – ögonblick
- Soleld – stark solbränna
- Sork/Sårk – pojke, grabb
- Späis – rymlig, stor
- Svid/Svidi(g) – gnäll eller tjurig, sur
- Tjäck – trevlig, rolig
- Töysi – flickan
- Tåis – tidigt på morgonen, gryning
- Åivinn – avundsjuk
Kännetecken för gotländskan
Gotländskan skiljer sig från många andra svenska dialekter genom sin speciella ljudbild och rytm. Dialekten beskrivs ofta som ”sjungande”, eftersom orden uttalas med en tydlig melodi och mjuka övergångar mellan ljuden.
Ett av de mest framträdande dragen är användningen av diftonger, där en vokal uttalas som två ljud. Detta är ett arv från forngutniskan och ger dialekten sin unika klang. Här är några exempel:
- ”Mer” blir meir
- ”Söt” blir söyt
- ”Mos” blir mɔus
- ”Mus” blir meus
Ett annat kännetecken är att verb som i rikssvenska slutar på -a ofta ändras till -e på gotländska. Till exempel blir sitta → sitte och titta → titte. Dessutom används ibland ett r-ljud som påminner om det engelska, vilket bidrar ytterligare till dialektens särprägel.
Bevarandet av gutamålet
Även om den vardagliga gotländskan fortfarande talas av en majoritet på ön, har det äldre gutamålet minskat i användning under de senaste årtiondena. För att förhindra att det försvinner helt har olika initiativ tagits för att dokumentera och sprida kunskap om språket.
En central aktör är Gutamålsgillet, en förening som grundades 1945 med syfte att bevara och främja gutamålet. De har bland annat gett ut böcker, ordlistor och inspelningar som gör det möjligt att lära sig mer om både äldre och modern gotländska. På deras webbplats finns dessutom en gutnisk-svensk ordlista där besökare kan slå upp ord och jämföra betydelser.
Utöver detta hålls kurser, föreläsningar och kulturevenemang där gotländska används aktivt. På så sätt skapas både intresse och stolthet kring dialekten. För många gotlänningar är språket mer än bara ett sätt att kommunicera – det är en levande del av öns kulturarv och identitet.