Norska ord känns ofta bekanta för svenskar, men ibland betyder de något helt annat än man först tror. Språket delar mycket med svenskan, men har också en rad uttryck och ord som kan låta roliga eller ovanliga för svenska öron. När någon i Norge säger ”hyggelig” för trevlig, ”kjekk” för snygg eller ”stygg” för ful blir det tydligt hur små skillnader kan ge språket en helt egen karaktär.
I den här artikeln hittar du en stor lista med vanliga norska ord, roliga exempel och typiska uttryck som används i vardagen. Dessutom får du en ordlista som gör det lättare att förstå fler nyanser i norskan och en översikt över vad som kännetecknar språket.
Norska ord
Det norska språket innehåller många ord som är lätta att förstå för svenskar, men det finns också flera som skiljer sig åt i betydelse eller nyans. Här följer en lista med vanliga norska ord och deras svenska motsvarigheter.
-
Nabo – granne.
-
Selvfølgelig – självklart.
-
Morsom – lustig.
-
Hyggelig – trevlig.
-
Kjekk – snygg.
-
Rusbrus – alkoläsk.
-
Rolig – lugn.
-
Kult – roligt.
-
Trenger – behöver.
-
By – stad.
-
Jente – tjej.
-
Gutt – kille.
-
Kjæreste – käraste eller älskling.
-
Kjempebra – fantastiskt eller väldigt bra.
-
Hooke – strula eller hångla.
-
Grine – gråta.
-
Huske – komma ihåg.
-
Mangler – att man saknar något.
-
Kleint – pinsamt, ungefär som engelskans cringe.
-
Gulrot – morot.
-
Koselig – mysig eller trevlig.
-
Vanskelig – svårt.
-
Drittsekk – skithög.
-
Rart – konstigt, underligt eller märkligt.
-
Snor – snöre.
-
Undskyld – ursäkta.
-
Utepils – ta en öl utomhus.
-
Bløt – mjuk.
-
Svær – stor.
-
Stygg – ful.
Norska uttryck
Uttrycken i norskan används flitigt i vardagen och ger språket en särskild charm. De är ofta direkta och känsloladdade, vilket gör dem lätta att förstå även för svenskar – men ibland kan de få en annan betydelse än man först tror. Här är några av de vanligaste.
-
Ikke vær frekk! – du ska inte vara kaxig eller oförskämd.
-
Kødder du med meg? – menar du allvar, eller driver du med mig?
-
Lure på – fundera på.
-
Ikke sant? – eller hur?
-
Stoler du på meg? – litar du på mig?
Roliga norska ord
För svenskar kan vissa norska ord låta både humoristiska och förvirrande. Ibland är det för att de påminner om svenska ord men betyder något helt annat, ibland för att de helt enkelt låter lustiga. Här är några exempel på roliga norska ord.
-
Pule – att ha samlag med någon.
-
Luremus – en person man tror att man ska få ligga med, men som bara flörtar.
-
Bæsj – bajs.
-
Lommedisco – freestyle (portabel kassettspelare).
-
Alfakrull – snabel-a (@).
-
Rumpetroll – grodyngel.
-
Tyttebær – lingon.
-
Stresskoffert – portfölj.
-
Kringkasting – broadcasting.
-
Alfons – hallick.
Norsk ordlista
Förutom de vanliga och roliga orden finns det många fler norska ord som används i vardagen. Många av dem ligger nära svenskan, men uttal och betydelse kan variera. Här är en större ordlista med typiska norska ord och deras svenska betydelser.
-
Pen – fin.
-
Tull – skoj.
-
Værelse – rum.
-
Tilbud – erbjudande.
-
Stødig – stabil.
-
Skjønne – förstå.
-
Skikkelig – rejäl eller anständig.
-
Samfunn – samhälle.
-
Sinne – ilska.
-
Kjole – klänning.
-
Fløte – grädde.
-
Drit – skit.
-
Uke – vecka.
-
Kjøkken – kök.
-
Langtekkelig – långtråkig.
-
Østers – ostron.
-
Onkel – morbror eller farbror.
-
Hostesaft – hostmedicin.
-
Munbinda – munskydd.
-
Fjernsyn – tv.
-
Vifte – fläkt.
-
Lysekryss – gatukorsning.
-
Potetgull – chips.
-
Øyevipper – ögonfransar.
-
Avis – dagstidning.
-
Fly – flygplan.
-
Hage – trädgård.
-
Dryg – långvarig.
-
Verdensrommet – rymden.
Vad kännetecknar norskan?
Norskan ligger nära svenskan och danskan, men har ändå flera drag som gör den lätt att känna igen. Ett av de mest typiska kännetecknen är melodin – norskan har en sjungande intonation där rösten ofta går upp och ner inom en mening. Detta gör att språket kan låta mjukare och mer rytmiskt än svenska.
Ett annat särdrag är ordförrådet. Många norska ord är snarlika svenska, men med små skillnader i stavning eller betydelse. Andra ord kan däremot överraska helt.
Det finns också två skriftspråk i Norge: bokmål och nynorska. Bokmål används mest i städerna och av majoriteten av befolkningen, medan nynorskan har starkare fäste på landsbygden. Skillnaderna märks i stavning och ordval, men talad norska varierar dessutom kraftigt mellan olika delar av landet, från den mjuka dialekten i Oslo till den mer kantiga varianten i Bergen eller Trondheim.